Dag fem ~ SSO har förändrat mig...
Varning - djupt inlägg ahead!
Welp. Det här är en svår fråga. Och jag vet ärligt talat inte. Jag är inte så bra på att märka förändring i mig själv faktiskt, men jag vet att SSO har förändrat mig - som alla andra 'stora' spel i mitt liv, som King's Empire och Order and Chaos online.
Jag brukar ofta tänka att en människa är ett pussel med flera tusen bitar. Och varenda grej som har någon impact på ditt liv - som dina vänner, familj, skola, och såna här spel - ändrar lite i ditt pussel. Byter ut lite bitar. Och efter ett tag kommer det fram en helt annan bild än den från början.
Låt oss kalla såna här grejer för pusselläggare.
SSO har varit en sån pusselläggare för mig. Men inte den största, absolut inte. Inte ens störst av de spel som har varit mina pusselläggare. Skulle nog säga att King's Empire är den absolut största (av spel, men ligger högt upp i listan allmänt också) - när jag tänker på hur mycket saker som hände bara på grund av det där lilla mobilspelet som jag råkade skaffa en gång, hur viktigt allt det var, hur mycket jag fortfarande älskar mina vänner där, exploderar min skalle.
Om man ska kolla på SSO har den liksom inte ändrat lika mycket. Jag håller inte kontakten med någon vän jag har fått från klubbtiden (förutom Nattis och Gabbiz, och bara i spelet, inte utanför som många gör), är inte ens med i en klubb nu (Ocean Town kvalificeras väl inte riktigt som en klubb hoho), jag har ingen som tjuter HEJ så fort jag går in i spelet, jag längtar inte efter att spela hela dagarna... Jag antar att jag har mest mig själv att skylla på, för att jag ganska inåtvänd ändå, och suger på att hålla kontakten.
SSO har väl mest ändrat på mitt pussel under tiden jag var i SWG. Men efteråt bytte tiden - möjligtvis den största pusselläggaren av alla - tillbaka dessa bitar till det gamla vanliga, sakta men säkert. Just nu är det få bitar som finns kvar. Och ärligt talat saknar jag inte dessa bitar otroligt mycket. Jag är glad att de har funnits, men jag vill inte ha dem tillbaka desperat. Inte som med KE - jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar mina storebrorsor varenda dag.
Trackback